Självklart känns den Malin som flyger fram på bilden som en annan person, ett annat liv i en annan dimension. I varje fall under dagar som denna. Jag har känt mig riktigt risig, med en kombination av tröttvärk och träningsvärk. Jag har gått och stått en del de senaste dagarna och fick i torsdags nya övningar på sjukgymnastiken. Tänkte då att jag skulle unna mig en hel dag att bara ligga still i en säng och kolla på skräpiga tv-serier. Återhämta mig litegrann helt enkelt. Mja, en halv dag fick jag till i alla fall. Problemet var bara att jag med facit i hand antagligen låg lite fel, vilket resulterade i... stelvärk. Caching, jackpott - alla tre på samma dag!! 
Jag tycker väl att det känns lite orättvist såklart, att det som ska vara min piggaste och spänstigaste tid i livet (typ) slösas bort på pensionärskrämpor. Det har därför fått mig för att sätta upp ett nytt mål: När jag väl blir pensionär ska jag ta revansch. Jag ska fan vara den oförskämt piggaste pensionären på bouleplanen, jag ska ta sparkcykeln till stickningskursen och jag ska klubba varje helg - för mycket sånt blir det ju inte direkt nu. Detta låter ju högst osannolikt, jag vet, och jag är inte ens någon stickningsmänniska nu så varför skulle jag vara det om 50 år? Men man brukar väl säga 'sikta mot månen och landa bland stjärnorna' eller något sånt där va? Har jag tur kanske jag kan gå för egen maskin om 50 år, och då är jag nöjd. 

 

Kommer jag någonsin köra cross igen?

Kommer jag någonsin kunna cykla igen?
Tänk, att om ett par månader kanske jag kan gå igen. Kanske. Obs, karmagudarna.

Var det inte väldigt längesedan Lady Gaga släppte ny musik?