Ja så var det det här med att uppdatera. Men så tänkte jag, vad är en uppdatering? Det är ju när det har hänt något nytt, eller skett en förändring av något slag. Och det har det ju inte gjort. Visst hade jag kunnat vara trevlig och medmänsklig nog att skriva en önskning om en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR till alla, men det var jag tydligen inte. Men stoff för en riktig uppdatering, njä det har det varit ont om. 

Tills nu. Bam bam baaam. Idag, eller rättare sagt imorse, eller rättare sagt inatt - okej, klockan var kvart över fem när jag gick upp, men jag var trött som natten och det var svart som natten - åkte jag in till Karolinska Sjukhuset. Hasade genom de kyliga, tysta korridorerna ändå till Grön Röntgen, där jag numera känner igen personalen. För en gångs skull var väntetiden inte alls speciellt lång, och själva röntgenproceduren gick också fort. Faktiskt. Vilket gjorde att jag och mamma hade en timme att döda innan besöket på Ortopedmottagningen. Den dödade vi effektivt genom att gå till sjukhuscaféet för att äta varsin croissant. Tyvärr var det kyligt där också, och en massa inpackade, frostskadade varelser som jag gissar är svenska invånare, hasade ständigt förbi och drog in mer kalluft från entrén. 

 

Nåväl, sen kom vi till mottagningen. Blev inropade innan (!!!!!!!) utsatt tid och besöket med min läkare tog ca 4,5 minuter + väntetiden för att röntgenbilderna skulle skrivas ut. Det kan ju tyckas onödigt att ha gått upp svintidigt i vinternatten, stått ut med kalla korridorer och hasande svenskar när själva besöket jag är där för tar 4,5 minuter. Vilket antiklimax ändå, kan man ju tycka. Men 4,5 minuters besökstid betyder bara en sak: GODA NYHETER HAR BLIVIT LEVERERADE. Enligt min doktor Henrik ser allt jättebra ut, benet har läkt fint och är stadigt. Han var mest bekymrad över mina sår på hakan, och då ska man som ortopedpatient vara riktigt nöjd kan jag säga. De goda nyheterna bestod dessutom av att jag ska tillbaka om en månad, ser röntgen lika bra ut då - vilket den antagligen kommer göra, så tas stagen i ramen bort. De sitter inte fast i något ben eller så, de håller bara ihop pinnarna som i sin tur går in i benet. Sedan får jag gå utan stagen i en vecka, har allt gått bra efter det och röntgen ser bra ut, så ska tid bokas för operation - för att äntligen ta bort åbäket/ramen/ställningen!! 

 

Jag har alltså, för första gången på hela den här tiden fått ett preliminärt slutdatum (OBS preliminärt, jag får inte hoppas för mycket nu för då märker karmagudarna det och sätter käppar i hjulet för mig). Jag ser ljuset i tunneln. Nästan så att jag blir religiös. Men bara nästan. Det är fortfarande ortopedi det handlar om. Ortopedi med inblandning av ständigt bevakande karmagudar. Och dem ska man respektera.