Mind the gap
Igår var jag på återbesök på Karolinska igen, det var faktiskt en hel månad och lite till sedan sist. Först går jag alltid till röntgen och igår var inget undantag - förutom att jag den här gången blev skickad till Röd röntgen istället för Grön. Mmm, viktigt sådant där. Tur att det finns små röda klistermärken i golvet som man följer för att hitta rätt. Väl där fick jag posera på alla möjliga vis med benet där jag låg på röntgenbritsen, det är nämligen ganska svårt att få med alla frakturerna på en bild utan att någon skyms av ramen. Mina modellskills blir i alla fall bättre och bättre för varje gång har jag märkt.
Efter det hoppade jag till ortopeden där en av mina läkare tog emot mig med öppna armar, nästan. Allt såg jättebra ut på röntgenbilderna, han tycker benet ser rakt och fint ut och nu ska det bara läka! Åbäket har fyllt sin primära funktion nu, inget mer skruvande blir det, men det måste ändå sitta kvar tills benet har läkt ihop helt på alla ställen.
Och så här ser till exempel en av frakturerna ut. Som synes så ska hela de svarta mellanrummet växa igen och alltså bli vitt - man kan se att det har börjat växa ihop där det är minst mellanrum, och att det också har börjat bildas små moln som jag kallar det i det stora tomrummet. Så det är på väg. Men sakta går det. Det har gått nio veckor nu sedan operationen. Nu ska jag belasta benet mycket mer, för det främjar skelettbildandet.
Och apropå belastning. Har haft fotplattan i två veckor och den har fungerat jättebra, men jag har med tiden märkt att hälen liksom...försvunnit. Jag har tappat känseln. Så när jag nämnde detta för herr doktorn åkte fotplattan av direkt, och så kommer det också förbli. Jag får vara lite försiktig när jag går så jag inte sträcker hälsenan, men det underlättar jättemycket att ha blivit av med den!
Varför känseln försvunnit vet vi inte, men en anledning kan vara att en nerv sträckts ut för mycket. Så vi får se om detta ger några resultat.
Nu ska jag öka min sjukgymnastik ännu mer, jippi.