Jag funderade länge på hur jag skulle göra under rehabiliteringen, var det ens aktuellt med ett jobb? Nja, det hade blivit typ telefonförsäljare, OM jag hade fått beviljtat färdtjänst med taxi till och från jobbet. Alternativ två var att hitta något jobb att utföra hemma, men det var i princip omöjligt som ny på arbetsmarknaden. Alternativ tre, plugga på distans. Men jag visste inte vad jag ville plugga. Så, alternativ fyra återstod. Skulle jag ta tag i den där företagsidén (kommer antagligen skriva mer om den sen när det börjar bli klart) jag haft länge och som jag i våras fick nytt engagemang för? Ja, varför inte. Det är det bästa jag kan göra av den här situationen och all jäkla rastlös dötid det annars blir. 

Att jag väljer att starta företag nu kan tyckas verka både dumt, riskabelt och till och med naivt eftersom jag är sjukskriven, ung och tjej. Tre stycken egenskaper som gör att jag tillsammans med många andra tjejer och kvinnor hamnar i direkt underläge i samhället, och särskilt i entreprenörsvärlden. Jag har inte heller direkt någonting förspänt för mig: Ingen av mina föräldrar är egenföretagare, och ingen av dem kommer jobba i företaget. Jag får själv lära mig allt från grunden och från början, och det känns trots allt faktiskt motiverande att börja på noll.

Stor del av motivationen ligger i möjligheten att motbevisa de (dvs en del äldre) som ser ner på unga, för det finns mycket fördomar om yngres kapacitet, engagemang och drivkraft – till exempel den om att vi saknar alla dessa tre förmågor. Att dessutom vara tjej vet vi alla är en liten nitlott i sig i den här världen, särskilt när det kommer till någonting så självständigt som företagande. Det är största delen män som leder företag och styrelser - sju av tio företagare är män – och det annars relativt jämställda Sverige ligger idag till och med i underkant jämfört med resten av EU när det kommer till antal kvinnor som är egenföretagare. I underkant med resten av EU - det är nästan pinsamt. Så det är ju självklart ännu en anledning - att bli en del i den förändringen.

Blir fler kvinnor egenföretagare kommer klimatet i de mansdominerande branscherna förbättras för både kvinnor och män – för män påverkas också av exempelvis machokulturen – och förhoppningsvis kommer lilla-gumman-det-här-tar-jag-hand-om-klappen på huvudet helt att utrotas. Men, det finns ingen anledning att ta på sig någon offerkofta (även om en sådan i många fall är helt befogad) för mycket värt att nämna är att även om jag kommer tillhöra en minoritet bland företagare i allmänhet, så är antalet egenföretagande kvinnor under 30 år dubbelt så stor jämfört med antal män i samma åldersgrupp – 4% för kvinnor jämfört med 2% för män – vilket är kul, det visar på en vändande trend som kommer bli positiv för alla!